Det är tuffa tider
för en del
för en drömmare
för en drömmare
Tunga tuffa tider
när man står breve
Ja men så är det faktiskt. Som jag sagt tidigare så har jag fruktansvärt svårt för att koppla bort mina känslor. Jag blir alltid känslomässigt engagerad när jag ser att någon mår dåligt eller hör talas om att någon på något vis inte mår bra. Vilket på många sätt kan ses som bra och bara mänskligt men också väldigt jobbigt. För det är jobbigt som det är när jag själv mår dåligt, när mina nära och kära mår som sämst och att då bry sig om dem som jag nätt och jämt känner kan blir lite väl mycket...
Men sån är jag, rår inte för det men vill bara hjälpa och trösta. Kan ha att göra med allt som jag tvingats gå igenom det senaste året, som i sig har varit ett rent helvete. Kan inte förstå att jag faktiskt tagit mig igenom den tuffaste tiden i mitt liv. Ursäkta språket men åt helvete med alla dom som säger att nu är tiden då vi mår som bäst. Finns inte särskilt många idag som jag känner som mår bra alls. På många olika sätt beroende på många olika faktorer, men alla är vi i ungefär samma ålder. 20 - 25, eller äldre än så tom.
Men det viktigaste av allt är att vi inser att det finns en väg ut. Det finns alltid en "baksida" på livet, som gör det värt att leva. Visst att vi bara lever en gång men det innebär inte att vi ska slänga bort livet på skitsaker som vi kommer ångra. Men inte heller ångra det vi aldrig gjorde. Livet är för vackert för att slänga bort, vi måste börja leva livet fullt ut och på bästa sätt bli lyckliga! Acceptera de vi är och våga vara lyckliga<3
