Vet inte riktigt om jag håller med om att det är så. Men kan nog ändå ha någonting att göra med det första året. När det första året har passerat, den första julen och alla födelsedagar är avklarade, utan vår älskade och saknade mamma, så kan hända att nästa år som rullar på går lite lättare.
Värsta tiden är nu. Nej så är det egentligen inte för den värsta tiden var när vi fick beskedet om att vi inte skulle få behålla vår mamma så länge som vi tagit för givet. Men känns ändå som att mars till maj kommer vara en jobbig period, och för mig så är det jobbigt just nu.
Värst av allt är kvällar och nätter. Då tänker jag som mest på hur allting varit förut och hur livet var menat att bli för oss tillsammans. Och inte var det ett sådant snabbt slut så snart som jag drömt om.
Mardrömmarna har börjat komma allt tätare, som när jag var liten och rädd för spöken under sängen. Idag har spökená ersatts av ångest och rädsla. Som om jag snart kommer vakna ur mardrömmen och upptäcka att mamma faktiskt lever..men det gör hon aldrig!
Lilla mamma som levde för oss barn och som längtade så efter barnbarn, kommer kännas fruktansvärt jobbigt att inte få dela den tiden och få råd om hur man gör...
<3 Saknar dig alltid kära Mamma! <3