Snart..

Nu snart ska jag ta bilen mot centrum för att kolla upp lite vad ett årskort på SATS kommer kosta mig. Känner mig själv vid det här laget. Vad som fattas för att jag ska må bra är egentligen lite mer träning av något slag och en hund att överösa kärlek på.

Längtar så till den dagen jag har en liten valp att mysa och busa med. Antagligen inte lika roligt mitt i natten eller tidigt på morgonen när det regnar eller snöar typ. Men finns väl ingenting som är kul jämt heller så får se det positiva bara:)

Inspiration

Varför är det alltid så att inspirationen kommer till mig när jag absolut inte kan leva ut min dröm? Okej kanske inte dröm men du vet vad jag menar. Jag vet exakt vilka gardiner jag vill ha, och vid vilket fönster de ska hänga. Men får bli att prioritera lite och då ska jag sätta mig först. Hälsan ska alltid komma i första rummet så håller tummarna för ett medlemskap på SATS:)

Ska fortsätta drömma!

Strängnäs

Snart dax för att bege sig mot jobbet. Idag är det äntligen fredag igen och jag och Frida jobbar kväll:) Skönt!
Idag efter en lång arbetsdag åker min älskling till Strängnäs för att tömma huset efter Farfar. Så då blir det en natt ensam i huset. Känns fortfarande lite läskigt med nya ljud som bara finns när jag är ensam. Haha..behöver jag säga att jag är fruktansvärt mörkrädd? Men ska bli lite skönt att vara ifrån varandra så att vi kan längta efter varandra.

Imorgon är det lördag och då ska jag och syster Sara till pappa. Farmor fick komma hem till lägenheten igen:) så då blir det ett litet besök för att välkomna henne hem igen. Förhoppningsvis ingen mer drama nu på ett tag, men vet aldrig vad testerna visar. Men hon är 88 år så då får väl alla cancer verkar det som. Lilla söta farmor<3

Tro, Hopp och Kärlek

Fick ett helt vanligt telefonsamtal av pappa förut. Eller trodde att det var ett helt vanligt samtal. Han berättade att han varit och hälsat på farmor på sjukhuset och hon var mycket piggare. MEN! Tyvärr så stötte kirurgen på lite andra saker under operationen. Inget som är säkert men det jag har gått runt och varit glad och lättad över är att det iaf inte är cancer. Men nu är inget säkert längre...vi får bara vänta och se vad proverna visar. Håller alla tummar jag har för dig nu min söta lilla farmor Elin<3

Att våga drömma...

För mig tog det lång tid. väldigt lång tid innan jag vågade ta steget att våga drömma. Att innerligt tro att jag kan bli vad jag vill i hela världen. vet inte om någon någonsin berättat det för mig. De måste ha glömt helt enkelt. Men nu tror jag att jag vågar drömma. I af så mycket att jag vågar glänta lite på dörren och låta ljuset komma in.
Men igår kändes det inte riktigt så. Igår och dagen innan den var det svårt. Att tänka min lilla farmor i en stor sjukhus säng med ett stort blåmärke över ansiktet kändes tomt i hjärtat. Var rädd att jag stängt av känslorna igen men idag tror jag att jag hittade hjärtat. Och känslorna låg kvar inuti. Trots att sjukhus miljön trängde sig in genom min hud och gjorde mig kall.
Har tänkt på min syster Sara. Du är stark gumman som varje dag under en ganska lång tid nu går upp varje morgon för att jobba precis där allting tog slut...där det tar slut för många många fler. Innerst inne är vi alla starka även om vi inte alltid orkar vara det, så är det starkt att visa sina känslor. Det är starkt att visa sig svag, det är någonting som jag lärt mig!