På dagis är barngruppen mycket mindre p.g.a feber och förkylningar, samma sak med vår lilla kille som får stanna hemma hela förra veckan med feber och rejäl snuva. Igår var det mammas tur att hänga över toalettstolen med magen i vädret. Känns ju inte lika roligt att vara sjuk när man har en liten bebis att tänka på och dessutom är höggravid. Men jag tar hellre alla sjukdomar så att Liam får må bra, tycker så synd om han när han är liten och onyttig. Mammas lilla hjärta!
Idag känns det så overkligt att tänka att vi är i v 36. Som jag sa till barnmorskan, (som förresten är den bästa i världen,) att jag under hela graviditeten sagt att jag satsar på att inte föda innan v 38. Men jag har aldrig riktigt trott på det, mest hoppats. Men nu sitter jag här i soffan med en riktigt stor kula och vet att hon växer som hon ska i magen. Då gör det ingenting att ryggen och höfterna värker emellanåt och att jag ofta känner mig som en strandad val. Men samtidigt känner jag mig väldigt vacker och kvinnlig hur nu det går ihop? Och såklart längtar jag så jag tror jag smäller av tills jag får hålla i vår lilla flicka för första gången!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar