Tom i hjärtat
Tom i huvudet
Idag hörde jag ditt namn för första gången på över ett år. Ditt vackra namn nämndes i en mening utan koppling till just dig! ibland känns det så overkligt att det faktiskt finns flera som heter som du, men det klart att det gör!
Är så rädd att bilden jag har av dig inom mig ska suddas ut. Blekna med tiden för var dag som går. Jag vill stanna här och nu. Nu när jag fortfarande minns ditt skratt, leende och hör din röst så tydligt. Tack och lov för fotografier. En vacker dag ska jag göra ett album med minnen av dig Mamma. För vågar inte släppa dig än, inte riktigt än!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar