Vissa dagar tar det verkligen emot att gå till jobbet. Idag började dagen underbart med en mysig fika på stan med Fia. Är så glad att jag har någon att bolla med, på senaste tiden har jag varit så förvirrad. Men tack vare Mari, Frida och Fia så tror jag att dimman börjar tunna ut. Svårt att säga vad det lutar mot men får klura vidare i hemlighet för att lista ut mitt mål. Om det är någonting jag är bra på så är det att tänka och analysera allt i mitt huvud tusen gånger om. Varje ord och varje stavelse snurrar till en enda stor röra. Sen räcker det med att jag säger det jag tänker på högt för att sedan hitta en lösning på problemet. Eller som i det här fallet inte stressa in i någonting utan bara planera och tänka på mig först och främst. Men varför är det så svårt?..
Känns som att jag vet vad som måste göras, så nu är det bara att våga ta steget. Eller som nu våga tänka och acceptera att det är ett steg som är bra för mig, för att jag ska må så bra som jag förtjänar! Så första steget blev mot ett friskare och gladare jag, men räcker det eller behöver jag ett andra steg nu? med tiden får vi se hur allting faller på plats..jag ska vara så stark som bara jag kan vara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar