Vissa dagar tar det verkligen emot att gå till jobbet. Idag började dagen underbart med en mysig fika på stan med Fia. Är så glad att jag har någon att bolla med, på senaste tiden har jag varit så förvirrad. Men tack vare Mari, Frida och Fia så tror jag att dimman börjar tunna ut. Svårt att säga vad det lutar mot men får klura vidare i hemlighet för att lista ut mitt mål. Om det är någonting jag är bra på så är det att tänka och analysera allt i mitt huvud tusen gånger om. Varje ord och varje stavelse snurrar till en enda stor röra. Sen räcker det med att jag säger det jag tänker på högt för att sedan hitta en lösning på problemet. Eller som i det här fallet inte stressa in i någonting utan bara planera och tänka på mig först och främst. Men varför är det så svårt?..
Känns som att jag vet vad som måste göras, så nu är det bara att våga ta steget. Eller som nu våga tänka och acceptera att det är ett steg som är bra för mig, för att jag ska må så bra som jag förtjänar! Så första steget blev mot ett friskare och gladare jag, men räcker det eller behöver jag ett andra steg nu? med tiden får vi se hur allting faller på plats..jag ska vara så stark som bara jag kan vara!
Visar inlägg med etikett tankar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tankar. Visa alla inlägg
lördag 5 februari 2011
fredag 26 mars 2010
Life is life
Har ni någon gång tänkt på hur orättvist livet är. Sitter och tittar på Efter tio med Malou som intervjuar en man som missbrukat sedan han var 13 år. Idag är han tillbaka i rampljuset och ren. Hur kommer det sig att han fortfarande lever efter alla gifter som han stoppat i kroppen? Alla de människor som idag missbrukar och bor på gatan verkar på något vis vara odödliga...
Så jämför vi med min familj. Till skillnad från den här killen så hade jag en kärleksfull uppväxt med en underbar familj. Fullt frisk! Aldrig några droger eller alkohol men ändå så saknas nu min mamma, och allt är cancerns fel!
Livet känns bara så orättvist, oavsett hur vi lever livet så kommer det ändå att ta slut en dag. Men vissa är tåligare än andra och vissa klarar sig ganska långt på tur och gener.
Men ändå är livet så värdefullt att leva, självklart ska det förbli så!
Så jämför vi med min familj. Till skillnad från den här killen så hade jag en kärleksfull uppväxt med en underbar familj. Fullt frisk! Aldrig några droger eller alkohol men ändå så saknas nu min mamma, och allt är cancerns fel!
Livet känns bara så orättvist, oavsett hur vi lever livet så kommer det ändå att ta slut en dag. Men vissa är tåligare än andra och vissa klarar sig ganska långt på tur och gener.
Men ändå är livet så värdefullt att leva, självklart ska det förbli så!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)