Jobba

Vissa dagar tar det verkligen emot att gå till jobbet. Idag började dagen underbart med en mysig fika på stan med Fia. Är så glad att jag har någon att bolla med, på senaste tiden har jag varit så förvirrad. Men tack vare Mari, Frida och Fia så tror jag att dimman börjar tunna ut. Svårt att säga vad det lutar mot men får klura vidare i hemlighet för att lista ut mitt mål. Om det är någonting jag är bra på så är det att tänka och analysera allt i mitt huvud tusen gånger om. Varje ord och varje stavelse snurrar till en enda stor röra. Sen räcker det med att jag säger det jag tänker på högt för att sedan hitta en lösning på problemet. Eller som i det här fallet inte stressa in i någonting utan bara planera och tänka på mig först och främst. Men varför är det så svårt?..

Känns som att jag vet vad som måste göras, så nu är det bara att våga ta steget. Eller som nu våga tänka och acceptera att det är ett steg som är bra för mig, för att jag ska må så bra som jag förtjänar! Så första steget blev mot ett friskare och gladare jag, men räcker det eller behöver jag ett andra steg nu? med tiden får vi se hur allting faller på plats..jag ska vara så stark som bara jag kan vara!

Saker och ting kommer och går

Jag har perioder i mitt liv som jag snöar in mig på specifika saker. Till frukost äter jag oftast samma sak under en ganska lång tid för att sen tröttna och byta för en lång tid framöver. Sen trillar jag tillbaka och blir sugen på det jag åt månaden innan. Lite lustigt! jag vet, men sån är jag!
Så för någon vecka sedan åt jag en macka på jobbet av en slump. Som jag för flera år sedan åt varje dag till lunch. Sen fick jag för mig att jag inte tyckte om den längre men så trillade jag dit igen.

Samma sak hände för några minuter sedan när jag glömde bort den rödhåriga killen i glasögon. Han som jag lyssnade på när jag och Alex träffades för 5 år sedan. Jag har sett Lasse spela tre gånger men glömt bort att han finns. Förstår inte hur jag kan glömma hans musik, för älskar hans låt texter. Så nu börjar Lasse perioden och jag hoppas att den håller i sig länge länge. Blev plötsligt så sugen på att gå på en sommar konsert med han. Väcker så många glada minnen!
Kommer aldrig glömma den kvällen när jag, Anna och Marie från gymnasieklassen var i Sundsvall och övernattade på en camping. Vi bodde i tält och var på Sundsvalls gatufestival. Det var då Anna fick mig att börja lyssna på Lars Winnerbäck, minns så väl att jag sa att jag bara behövde lyssna in mig på hans låtar, sen skulle jag tycka om hans musik! Och så blev det:)

Snart..

Nu snart ska jag ta bilen mot centrum för att kolla upp lite vad ett årskort på SATS kommer kosta mig. Känner mig själv vid det här laget. Vad som fattas för att jag ska må bra är egentligen lite mer träning av något slag och en hund att överösa kärlek på.

Längtar så till den dagen jag har en liten valp att mysa och busa med. Antagligen inte lika roligt mitt i natten eller tidigt på morgonen när det regnar eller snöar typ. Men finns väl ingenting som är kul jämt heller så får se det positiva bara:)

Inspiration

Varför är det alltid så att inspirationen kommer till mig när jag absolut inte kan leva ut min dröm? Okej kanske inte dröm men du vet vad jag menar. Jag vet exakt vilka gardiner jag vill ha, och vid vilket fönster de ska hänga. Men får bli att prioritera lite och då ska jag sätta mig först. Hälsan ska alltid komma i första rummet så håller tummarna för ett medlemskap på SATS:)

Ska fortsätta drömma!

Strängnäs

Snart dax för att bege sig mot jobbet. Idag är det äntligen fredag igen och jag och Frida jobbar kväll:) Skönt!
Idag efter en lång arbetsdag åker min älskling till Strängnäs för att tömma huset efter Farfar. Så då blir det en natt ensam i huset. Känns fortfarande lite läskigt med nya ljud som bara finns när jag är ensam. Haha..behöver jag säga att jag är fruktansvärt mörkrädd? Men ska bli lite skönt att vara ifrån varandra så att vi kan längta efter varandra.

Imorgon är det lördag och då ska jag och syster Sara till pappa. Farmor fick komma hem till lägenheten igen:) så då blir det ett litet besök för att välkomna henne hem igen. Förhoppningsvis ingen mer drama nu på ett tag, men vet aldrig vad testerna visar. Men hon är 88 år så då får väl alla cancer verkar det som. Lilla söta farmor<3

Tro, Hopp och Kärlek

Fick ett helt vanligt telefonsamtal av pappa förut. Eller trodde att det var ett helt vanligt samtal. Han berättade att han varit och hälsat på farmor på sjukhuset och hon var mycket piggare. MEN! Tyvärr så stötte kirurgen på lite andra saker under operationen. Inget som är säkert men det jag har gått runt och varit glad och lättad över är att det iaf inte är cancer. Men nu är inget säkert längre...vi får bara vänta och se vad proverna visar. Håller alla tummar jag har för dig nu min söta lilla farmor Elin<3

Att våga drömma...

För mig tog det lång tid. väldigt lång tid innan jag vågade ta steget att våga drömma. Att innerligt tro att jag kan bli vad jag vill i hela världen. vet inte om någon någonsin berättat det för mig. De måste ha glömt helt enkelt. Men nu tror jag att jag vågar drömma. I af så mycket att jag vågar glänta lite på dörren och låta ljuset komma in.
Men igår kändes det inte riktigt så. Igår och dagen innan den var det svårt. Att tänka min lilla farmor i en stor sjukhus säng med ett stort blåmärke över ansiktet kändes tomt i hjärtat. Var rädd att jag stängt av känslorna igen men idag tror jag att jag hittade hjärtat. Och känslorna låg kvar inuti. Trots att sjukhus miljön trängde sig in genom min hud och gjorde mig kall.
Har tänkt på min syster Sara. Du är stark gumman som varje dag under en ganska lång tid nu går upp varje morgon för att jobba precis där allting tog slut...där det tar slut för många många fler. Innerst inne är vi alla starka även om vi inte alltid orkar vara det, så är det starkt att visa sina känslor. Det är starkt att visa sig svag, det är någonting som jag lärt mig!